Under de senaste tio åren har mellan 500 och 1000 personer årligen dömts till utvisning från Sverige. En viss andel av dessa blir kvar i landet trots utvisningsdomen. Till detta finns det både legala och illegala anledningar.
Utländska medborgare som döms för brott i Sverige kan få domen förenad med utvisning – på viss tid eller utan tidsbegränsning. Utvisning döms ut i tillägg till själva straffpåföljden. Det är ett av de starkaste medel staten kan ta till mot utländska medborgare som döms för brott. Det kan röra sig om allt från stöld till grova våldsbrott.
Om utvisningen bedöms utgöra ett men för den dömda finns det möjlighet att koppla utvisningsdomen till en lägre straffpåföljd, så kallad strafflindring. Det gäller dock inte alla som får en utvisningsdom. Endast åtta procent av de utvisningsdömda är kvinnor.
Kvar i landet av olika skäl
Vissa utvisningsdömda blir kvar i Sverige efter avtjänat fängelsestraff eftersom utvisningen av olika skäl inte kan genomföras. Det föreligger så kallade verkställighetshinder.
Migrationsverket kan stoppa en utvisning trots att den är beslutad av domstol. Det kan vara medicinska, humanitära eller praktiska hinder som gör att den tilldömda utvisningen inte genomförs. Just nu är det till exempel utvisningsstopp till Syrien på grund av den rådande situationen där.
En annan anledning till att utvisningar inte kan genomföras är att vissa mottagarländer kräver frivillighet. De tar inte emot personer som utvisas med tvång utan kräver att inresan sker frivilligt. Exempel på sådana länder är Somalia, Iran, Etiopien och Eritrea.
I förvar eller på fri fot
Av de utvisningsdömda som stannar i landet tas vissa i förvar medan andra släpps på fri fot i väntan på att utvisningen ska kunna genomföras.
För att en utvisningsdömd ska kunna tas i förvar krävs två saker: Dels måste utvisningen anses vara möjlig. Om man inte kan verkställa beslutet om utvisning, saknas det grund att hålla personen i förvar. Det gäller oavsett vilket brott personen har dömts för.
Dels måste det finnas en misstanke om att personen kan fortsätta begå brott om han eller hon försätts på fri fot.
Om båda kraven är uppfyllda finns det ingen övre gräns för hur länge en person kan hållas i förvar i väntan på utvisning. Det mest omtalade exemplet på lång tid i förvar är Kader Bencheref som har suttit i förvar i åtta år.
Långt förvar kräver särskilda skäl
För att en person ska kunna hållas i förvar längre än två månader krävs dock särskilda skäl – att personen kan förväntas försvåra utvisning eller undandra sig utvisning, till exempel genom att gå under jorden.
Av de tusentals personer som har dömts till utvisning under de senaste åren är 51 försvunna, vilket har nämnts i media de senaste dagarna. De här personerna kan ha lämnat landet och själva rest hem. De kan ha rest någon annanstans. De kan också hålla sig undan i Sverige i väntan på att utvisningsbeslutet ska preskriberas. Utvisningsbeslut preskriberas efter fyra år.
Andra inlägg
- Människosmuggling leder till människohandel
- Åttio procent färre asylsökande 2016
- Oro för fel på grund av snabba handläggningar
- JO kritisk till förslag om snabba åldersbedömningar
- Grundläggande om internationell migrationsrätt
- Utvisningshot inget hinder för skilsmässa
- Ökade kostnader för migrationsmål